Lukta betyder att uppfatta eller avge en doft genom näsan. Ordet används både när någon känner en doft och när något ger ifrån sig doft, till exempel mat, blommor eller avfall.
Synonymer till lukta
- Dofta
- Stinka
- Anas
- Nosa
- Sniffa
- Känna
Dofta
Dofta används ofta när lukten är behaglig eller neutral. Det betonar själva doftupplevelsen snarare än en aktiv handling.
Blommorna doftar starkt i kvällsluften.
Stinka
Stinka är en starkare och negativ synonym som används när något luktar mycket illa. Ordets ton är tydligt nedsättande och används sällan i formella sammanhang.
Sopor som glömts i solen stinker efter några dagar.
Anas
Anas används när en doft eller antydan finns, ofta svagt eller svårt att uppfatta. Det är ett mer litterärt eller neutralt uttryck.
En svag doft av nybakat bröd anas i korridoren.
Nosa
Nosa beskriver ofta en aktiv, nyfiken handling där någon undersöker en doft. Tonen är vardaglig och informell.
Barnet nosar på katten för att känna om den är mätt.
Sniffa
Sniffa är ett vardagligt uttryck för att dra in luft genom näsan för att uppfatta en doft. Det kan också beskriva ett snabbare eller mer avsiktligt luktande.
Han sniffar på kaffekoppen för att avgöra om den är tillräckligt stark.
Känna
Känna används i kombination med ordet lukt eller doft och betonar förnimmandet. Det är en mer generell term som också kan omfatta andra sinnesintryck.
Hon kände en svag lukt av parfym i rummet.
lukta i korsord
- Dofta (5 bokstäver)
- Stinka (6 bokstäver)
- Nosa (4 bokstäver)
- Anas (4 bokstäver)
- Sniffa (6 bokstäver)
- Känna (5 bokstäver)
Böjningar av lukta
Verbet lukta böjs regelbundet: infinitiv lukta, presens luktar, preteritum luktade och supinum luktat. Det används både utan objekt (intransitivt) och med prepositionen på för direkt undersökning.
Exempel:
- Jag luktar på blommorna varje morgon. (presens)
- Det luktade gammalt i källaren. (preteritum)
- Hunden har luktat sig runt bordet. (supinum)
- Hon bad mig att lukta på såsen innan servering. (infinitiv)
Relaterade ord till lukta
- Doft — Beskriver ofta en positiv eller neutral lukt och används i samma ämnesområde.
- Lukt — Ett närliggande substantiv som betecknar själva fenomenet att något avger doft.
- Doftämne — Kemisk substans som ger upphov till en doft, ofta i parfymer eller livsmedel.
- Luktorgan — Anatomic term för näsans eller luktsinnets delar som gör att vi kan lukta.
- Smak — Relaterat sinne som ofta samverkar med luktsinnet vid bedömning av mat.
Hur används ordet lukta?
Exempelmeningar:
- Det luktar nybakat bröd i hela huset. Ton: positiv-neutral.
- Det luktade bränt när vi kom in i köket. Ton: varnande och neutral.
- Känslan av att något luktar illa gjorde henne orolig. Ton: känslomässig.
- Hon bad mig att lukta på blomman för att avgöra sorten. Ton: neutral och informativ.
- I formella texten skriver man gärna att lokalen luktar obehagligt snarare än att använda vardagliga ord som stinka. Ton: formell.
Ursprung
Ordet lukta har rötter i forn- och medelstidsnordiska språk och är besläktat med substantivet lukt. Betydelsen har länge handlat om att avge eller uppfatta doft, och ordets användning har varit stabil över tid.
Vanliga frågor om lukta
Vad betyder lukta?
Det betyder att uppfatta eller avge en doft genom näsan. Det kan användas både om en persons handling och om ett föremåls egenskap.
Är lukta och dofta samma sak?
De överlappar men dofta används oftare för behagliga dofter, medan lukta är mer neutralt och bredare i användning.
Kan man säga att något luktar om det är positivt?
Ja, man kan säga att något luktar gott eller att något doftar; båda används för positiva intryck.
Hur använder man lukta transitivt?
Vanligt är att säga lukta på något, till exempel lukta på blommor, vilket är en mer direkt form av handling.