Sandklint är ett substantiv (en) som beskriver en brant eller klint bestående av sand, ofta längs kusten eller i sandiga inlandsmiljöer. Ordet används i både vardagligt tal och inom geologi och kustvård för att peka på erosion, landskapsformer och platsnamn.
Synonymer till sandklint
- Sandklippa
- Sandås
- Dynås
- Kustbrant
- Strandbrant
Sandklippa
Sandklippa betonar att det rör sig om en klipp- eller klintliknande form men med sand som material, vilket ofta ger ett mjukare intryck än stenklippor.
Vid havet reste sig en hög sandklippa som skyddade viken mot vågorna.
Sandås
Sandås beskriver oftast en långsträckt upphöjning av sand, alltså mer lik en ås eller rygg än en brant klint.
Vi följde sandåsen genom landskapet för att undvika den blöta marken.
Kustbrant
Kustbrant används i mer formella eller tekniska sammanhang för att markera en brant kustlinje, oavsett vilket material den består av.
Kustbranten vid området undersöktes av geologerna efter stormarna.
Böjningar av sandklint
- Singular obestämd: sandklint
- Singular bestämd: sandklinten
- Plural obestämd: sandklintar
- Plural bestämd: sandklintarna
En typisk strand kan ha en tydlig sandklint intill promenadvägen.
Efter stormen var sandklinten delvis kollapsad och behövde dokumenteras.
I vissa områden växer vegetation på sandklintarna för att minska erosion.
Relaterade ord till sandklint
Erosion
Erosion beskriver de processer som formar och ibland förstör en sandklint, genom vind och vatten som flyttar sandpartiklar.
Dyner
Dyner är rörliga sandformationer skapade av vind, och de kan samspela med eller utvecklas till sandklintar under specifika förhållanden.
Kust
Kust kopplas direkt till sandklintens miljö eftersom många sandklintar uppstår vid kustlinjer där vågor och strömmar påverkar landskapet.
Geologi
Geologi är vetenskapen som studerar de processer och material som bildar sandklintar, inklusive sedimentering och jordartsanalys.
Hur används ordet sandklint?
Ordet används både i vardagligt tal och i tekniska rapporter om landskap och kuster.
Bokstavlig användning
I fältrapporter beskriver man ofta fysiska egenskaper: höjd, lutning och material, när man talar om sandklint.
Lokala invånare kan använda termen för att beskriva utseendet på stranden eller en särskild del av kustlinjen.
Kommunala planer och skyddsåtgärder refererar ibland till sandklintar för att ange erosionsrisker.
Bildlig användning
Ordet har få etablerade idiomatiska användningar i svenskan; det används främst konkret i natur- och tekniktexter.
I litterära eller beskrivande sammanhang förekommer det som ett naturbildligt element snarare än som en metafor med fast betydelse.
Ursprung
Sandklint är ett sammansatt ord av de germanska elementen “sand” och “klint”, där båda delarna har lång historia i nordiska språk. “Klint” har använts för att beskriva en brant eller klippa i äldre skriftliga källor, medan “sand” är ett grundläggande ord för löst kornigt material.
Betydelsen har huvudsakligen varit stabil och syftar genomgående på en brant av sand; användningen har utökats i modern tid inom geologi och kustförvaltning.
Vanliga frågor om sandklint
Vad betyder sandklint?
Sandklint betyder en brant eller klint bestående av sand, vanligtvis vid kusten eller i sandrika områden. Begreppet används för att beskriva både naturliga formationer och erosionsutsatta partier vid stranden.
Hur stavas och uttalas sandklint?
Ordet stavas s-a-n-d-k-l-i-n-t och uttalas enligt vanlig svensk fonetik med betoning på första stavelsen. Stavningen följer standardregler för sammansatta substantiv i svenskan.
Vad är vanliga korsordslösningar för sandklint?
Vanliga lösningar är: Sandklippa (10 bokstäver), Sandås (6 bokstäver) och Kustbrant (9 bokstäver).
Dessa ord återkommer ofta i korsord där ledtråden antyder en sandig brant eller kustformation.
Var hittar man sandklint i Sverige?
Sandklintar förekommer vid kuststräckor med lösa sediment, särskilt i områden med sandstränder och kraftig erosion. Lokala naturreservat och geologiska kartor är bra källor för att hitta specifika exempel.