Landsfader är ett substantiv (en landsfader) som betecknar en person som anses vara en nations eller ett lands grundare, ledargestalt eller faderliga representant. Ordet används både i historiska och samtida sammanhang för att hedra en central person i ett lands uppbyggnad eller identitet.
Synonymer till landsfader
- Fader
- Grundare
- Stiftare
- Faderfigur
- Nationens Ledare
Grundare
Grundare betonar den praktiska rollen i att initiera eller etablera en stat, organisation eller rörelse, ofta med fokus på handling och institutionellt arv.
Han hyllades som grundare av republiken efter att ha lett frigörelsen.
Faderfigur
Faderfigur fångar den emotionella eller symboliska sidan av en ledare, där personen fungerar som en trygg och auktoritativ gestalt snarare än en formell grundare.
Som faderfigur för folket utsågs hon till symbol för samhörighet och tradition.
Nationens Ledare
Nationens Ledare är mer neutral och formell, och kan användas när fokus ligger på politiskt ledarskap snarare än personlig kult.
Han fortsatte att kallas nationens ledare i löpande historiska verk.
Böjningar av landsfader
- Singular obestämd: landsfader
- Singular bestämd: landsfadern
- Plural obestämd: landsfäder
- Plural bestämd: landsfäderna
Historiker använde ordet landsfadern för att beskriva den tidiga ledaren i dokumentet.
Under statens jubileum hedrades landsfadern med en staty på torget.
Flera landsfäderna från olika epoker nämndes i kapitlet om nationens utveckling.
Relaterade ord till landsfader
Statsman
Statsman beskriver en person med politisk erfarenhet och anseende, ofta kopplat till seriöst styre och diplomati, och kompletterar bilden av en landsfader som formell ledare.
Patriotism
Patriotism handlar om kärlek och lojalitet till landet och är en känsla som ofta omger hyllningar till en landsfader.
Grundlag
Grundlag är formella regler för en stat; många landsfäder förknippas historiskt med skapandet eller reformeringen av grundlagar.
Minnesmärke
Minnesmärke relaterar till de monument och ceremonier som ofta restes för att hedra en landsfader och bevara hans eller hennes minne i offentligheten.
Hur används ordet landsfader?
Ordet används både i neutral historisk beskrivning och i hedrande, symboliska sammanhang.
Bokstavlig användning
I historiska texter används landsfader för att beteckna den person som faktiskt grundade eller formade en stat.
En biografi kan tituleras “landsfadern och hans verk” för att peka på konkreta gärningar och institutionella bidrag.
Bildlig användning
Bildligt kan landsfader användas för att beskriva en ledargestalt som blivit en symbol för nationell enhet eller moralisk auktoritet, även om personen inte varit formell grundare.
I samtida politiskt språkbruk förekommer ordet när man vill förstärka en ledares status eller historiska betydelse utan att ange exakt juridisk roll.
Ursprung
Ordet är sammansatt av “land” och “fader”, där “fader” har germanskt ursprung (jämför engelska father och tyska Vater). Termen har använts i nordiska språk i flera hundra år för att beteckna en fadersliknande ledare för ett folk eller en stat.
Betydelsen har utvecklats från att vara en bokstavlig beteckning för biologisk eller folklig faderskap till en mer symbolisk titel för grundare och ledare.
Vanliga frågor om landsfader
Vad betyder landsfader?
Ordet landsfader syftar på en person som anses ha grundat eller starkt präglat en nation eller dess identitet.
Det används både i historiska framställningar och som en symbolisk hederstitel för viktiga ledare.
Hur stavas landsfader korrekt?
Den korrekta stavningen är “landsfader” med litet l när det inte är första ord i en mening; som första ord skrivs det “Landsfader”.
Stavningen följer svensk standard för sammansatta substantiv och ändrar form i plural till landsfäder.
Vad är vanliga korsordslösningar för landsfader?
Vanliga lösningar är: Fader (5 bokstäver), Grundare (8 bokstäver) och Stiftare (8 bokstäver).
Dessa ord används ofta i korsord med tema historia, ledarskap eller nationella symboler.
När används landsfader i moderna texter?
Begreppet landsfader förekommer främst i historiska eller hyllande texter, och ibland i populärvetenskapliga framställningar om nationell mytbildning.
I kritisk eller neutral journalistik används termen mer sällan för att undvika överdriven glorifiering.