Falla

Falla betyder att röra sig nedåt eller gå från ett stadigt läge till ett mindre stadigt läge. Ordet används både om fysiska fall, som att ramla, och i bildliga uttryck för att beskriva förändringar, misslyckanden eller att något ger vika.

Synonymer till falla

  • Ramla
  • Stupa
  • Tippa
  • Sjunka
  • Kollapsa
  • Ge vika

Ramla

Ramla används när någon tappar balansen och faller omkull, oftast i vardagliga situationer. Det är helt neutralt och beskriver oftast ett fysiskt misstag eller olycka. Han halkade på isen och ramlade rakt ner på trottoaren.

Stupa

Stupa beskriver ett brant eller våldsamt fall, ofta i poetisk eller dramatisk ton. Det kan också användas om att falla död i strid eller att kräla ihop abrupt. Den gamla sektionen av muren stupaes efter stormen.

Tippa

Tippa antyder att något lutar och sedan faller åt sidan, ofta med mindre kraft än ramla. Används ofta om föremål eller möbler som välter. Vasen tippar om du ställer den för nära kanten.

Sjunka

Sjunka betonar en långsammare nedåtgående rörelse eller minskning, som nivåer eller humör. Det används mer bildligt än ramla. Temperaturen sjunker snabbt när natten faller.

Kollapsa

Kollapsa används när något ger vika strukturellt eller när en verksamhet plötsligt upphör att fungera. Det är starkare och mer formellt än ramla. Brostrukturen kollapsade efter år av försummat underhåll.

Ge vika

Ge vika beskriver att något inte längre står emot tryck eller påfrestning och därmed faller samman eller backar. Uttrycket är vanligt i både konkret och bildligt språk. Efter flera timmars belastning gav bron slutligen vika.

Falla i korsord

  • Ramla (5 bokstäver)
  • Stupa (5 bokstäver)
  • Tippa (5 bokstäver)
  • Sjunka (6 bokstäver)
  • Kollapsa (8 bokstäver)

Böjningar av falla

Falla är ett verb. Grundformerna är infinitiv falla, presens faller, preteritum föll och supinum fallit. Verbets tempus och former används i både vardagligt tal och skrift.

Löven börjar falla från träden varje höst.

Hon faller lätt när underlaget är halt.

Under stormen föll flera träd.

Efter olyckan har bilen fallit i värde. (Observera att här är fallit inte lämpligt; man använder i stället verbformerna eller andra konstruktioner beroende på mening.)

Relaterade ord till falla

  • Fall — Beskriver själva handlingen eller platsen där något faller.
  • Fallhöjd — Anger hur långt något kan falla, relevant i fysik och säkerhet.
  • Tyngdkraft — Orsaken bakom många fysiska fall.
  • Halka — En vanlig orsak till att människor ramlar.
  • Olycka — Ett möjligt utfall när någon faller.

Hur används ordet falla?

Löven falla från träden på hösten visar en konkret, neutral användning. Tonen här är beskrivande och faktabaserad (neutral).

Han föll och bröt armen — ett enkelt, vardagligt exempel på fysisk skada (neutral/emotionellt beroende på kontext).

Projektet föll samman när finansieringen försvann — bildligt och formellt i rapporter (neutral/formell).

Uttrycket kan också vara känslomässigt: att falla offer för bedrägeri ger en mer dramatisk ton (känslomässig).

Ursprung

Ordet härstammar från fornsvenska och är besläktat med fornnordiska falla och proto-germanska rötter som också ligger bakom engelska fall. Betydelsen har varit stabil över tid och avser i grunden nedåtgående rörelse eller att något ger vika.

Vanliga frågor om falla

Vad betyder falla?

Det betyder att röra sig nedåt eller att något går från ett stadigt till ett ostadigt läge, både fysiskt och bildligt.

Hur böjs falla?

Infinitiv: falla. Presens: faller. Preteritum: föll. Supinum: fallit.

Kan falla användas bildligt?

Ja, ordet används ofta bildligt, till exempel i uttryck som falla i smaken eller falla offer för något.

Är falla formellt eller informellt?

Ordet är neutralt och passar i både vardagligt tal och formell skrift beroende på sammanhanget.