Det här ordet är ett svenskt verb som beskriver handlingen att upptäcka eller komma över något. Det förekommer både i formell skrift och i vardagligt tal, ofta som ett mer neutralt eller något ålderdomligt alternativ till ordet “hitta”.
Synonymer till finna
- Hitta
- Upptäcka
- Lokalisera
- Påträffa
- Konstatera
- Spåra
Hitta
Hitta är det vanligaste vardagliga ordet för att få syn på eller få tag på något. Tonen är neutral och informell, och det används ofta i prat- och skriftspråk.
Jag lyckades till slut hitta nycklarna under soffan.
Upptäcka
Upptäcka betonar ofta nyhet eller plötslig insikt, till exempel när något observeras för första gången. Det används både i vetenskaplig och vardaglig kontext.
Forskarna upptäckte en ovanlig art i sjön.
Lokalisera
Lokalisera används när man preciserar en plats eller position, ofta i tekniska eller formella sammanhang. Det antyder en mer systematisk sökning än “hitta”.
Teknikern kunde snabbt lokalisera felet i nätverket.
Påträffa
Påträffa är något formellt och används ofta om att oväntat stöta på något eller någon. Ordvalet passar i reportage eller formella rapporter.
Polisen påträffade den försvunna personen i utkanten av staden.
Konstatera
Konstatera innebär att fastställa eller erkänna något efter undersökning eller observation. Det används ofta i formella eller analytiska sammanhang.
Utredningen konstaterade att byggnaden var i dåligt skick.
Spåra
Spåra används när man följer spår eller ledtrådar för att hitta något eller någon. Tonen kan vara både praktisk och målmedveten.
Det gick att spåra paketet via leverantörens system.
Finna i korsord
- Hitta (5 bokstäver)
- Upptäcka (8 bokstäver)
- Lokalisera (10 bokstäver)
- Påträffa (8 bokstäver)
- Konstatera (10 bokstäver)
- Spåra (5 bokstäver)
Böjningar av finna
Verbet har oregelbundna former i preteritum och supinum. Grundformerna är:
- Infinitiv: finna
- Presens: finner
- Preteritum: fann
- Supinum: funnit
Exempelmeningar som visar skillnaderna:
Jag finner ofta att en paus hjälper koncentrationen.
Han fann nyckeln i gräset igår.
Vi har funnit flera relevanta källor till studien.
Relaterade ord till finna
- Hitta — Ett nära vardagligt ord som används i samma betydelse.
- Upptäckt — Substantiv som beskriver resultatet av att upptäcka.
- Sökning — Handling som leder till att något hittas eller lokaliseras.
- Lokalisering — Processen att bestämma en plats eller position.
- Funnit — Supinumformen som ofta används med hjälpverb i perfekt.
Hur används ordet finna?
Exempelmeningar som visar olika sammanhang och ordets ton:
Formell/neutral: Domstolen fann inga bevis som stöder påståendet. (ton: formell)
Reflekterande/skrivstil: Hon finner tröst i musik efter en lång dag. (ton: neutral/litterär)
Vardagsnära: Jag finner det svårt att koncentrera mig ibland. (ton: personlig, neutral)
Rapportering: Man fann reste rester av byggnaden vid utgrävningen. (ton: saklig)
Ursprung
Ordet härstammar från fornnordiskan där motsvarande form också fanns, och är besläktat med germanska språkets former som engelska find. Betydelsen har länge rört sig kring handlingen att upptäcka eller få reda på något, och ordet har bevarat både formella och vardagliga användningsområden över tid.
Vanliga frågor om finna
Hur böjs verbet?
Det böjs: infinitiv finna, presens finner, preteritum fann och supinum funnit.
Kan man använda ordet finna i vardagligt tal?
Ja, men det kan uppfattas som något mer ålderdomligt eller formellt än “hitta”. Många väljer “hitta” i informella samtal.
Är betydelsen alltid densamma som “hitta”?
I stort sett ja, men finna kan bära en något mer reflekterande eller formell ton beroende på sammanhang.