Kunna betyder att ha förmåga, möjlighet eller vetskap att göra något. Ordet används både för fysisk och mental förmåga och i betydelsen att känna till eller veta hur något fungerar.
Synonymer till kunna
- Förmå
- Klara
- Orka
- Behärska
- Mäktas
- Veta
Förmå
Förmå betonar en inneboende kapacitet eller styrka att utföra en handling, ofta i mer formella sammanhang. Det används när man talar om någon som har resurser eller skicklighet att göra något.
Hon förmådde lyfta lådan trots sin ringa storlek.
Klara
Klara är vardagligt och fokus ligger på att nå ett mål eller övervinna en svårighet. Används ofta när man talar om att hantera en uppgift eller situation.
Han klarade provet utan problem.
Orka
Orka handlar mer om fysisk eller psykisk uthållighet och används när något kräver energi. Tonen är vardaglig och ofta känslomässig.
Jag orkade inte gå till jobbet efter den långa natten.
Behärska
Behärska innebär att ha god kontroll eller skicklighet i något, ofta ett språk eller en teknik. Det signalerar ofta en hög nivå av kompetens.
Hon behärskar flera programmeringsspråk väl.
Mäktas
Mäktas är mer formellt och betyder att ha kraft eller förmåga att klara något, ibland med en känsla av ansträngning. Används i talspråk men kan låta något ålderdomligt.
Han mäktade knappt med att andas efter loppet.
Veta
Veta används när kunna betyder att ha kunskap eller veta hur något fungerar. Här ligger fokus på information eller färdighet snarare än fysisk förmåga.
Hon vet hur man byter däck på bilen.
kunna i korsord
- Orka (4 bokstäver).
- Veta (4 bokstäver).
- Klara (5 bokstäver).
- Förmå (5 bokstäver).
- Kunna (5 bokstäver).
- Behärska (8 bokstäver).
Böjningar av kunna
Verbet kunna är oregelbundet och fungerar som ett modalt hjälpverb. Grundformerna är infinitiv kunna, presens kan, preteritum kunde och supinum kunnat.
Jag kan simma. (presens)
Hon kunde inte komma igår. (preteritum)
Vi hoppas kunna börja snart. (infinitiv)
De har kunnat lösa problemet. (supinum/perfekt)
Relaterade ord till kunna
- Förmåga — beskriver den egenskap eller kapacitet som ligger bakom att kunna.
- Möjlighet — visar yttre förutsättningar som gör det möjligt att kunna göra något.
- Kompetens — kopplas till kunskap och färdighet som gör att man kan utföra uppgifter.
- Behärskning — syftar på hög nivå av kontroll eller skicklighet i en viss färdighet.
- Veta — relaterar när kunna betyder att känna till hur något görs.
Hur används ordet kunna?
Jag kan simma. — Används för att uttrycka förmåga; tonen är neutral.
Får jag kunna prova den här jackan? — Används i meningar om tillåtelse; tonen kan vara artig eller neutral.
Hon kunde inte tro sina ögon. — Används för att beskriva möjligheter eller oförmåga; ofta något känslomässig.
Vi hoppas kunna leverera i tid. — Används i formella eller professionella sammanhang för att uttrycka förhoppning eller planering.
Ursprung
Ordet kommer från fornnordiska kunna med betydelserna veta och kunna göra något. Det är besläktat med germanska former som i engelska cunnan/can och har utvecklats genom historien till dagens användning som både modalverb och uttryck för kunskap.
Vanliga frågor om kunna
Betyder kunna alltid att man kan göra något?
Nej, kunna kan också betyda att man vet hur något görs, inte bara fysisk förmåga. Kontexten avgör om det handlar om vetande eller förmåga.
Hur böjs kunna?
Infinitiv: kunna, presens: kan, preteritum: kunde, supinum: kunnat. Dessa former används som hjälpverb i olika tempus.
Kan kunna användas i både formellt och vardagligt språk?
Ja, kunna passar i båda registerna. Vissa synonymer som mäktas kan låta mer formella eller ålderdomliga.
Hur skiljer man mellan kunna och få lov att?
Kunna uttrycker förmåga eller möjlighet, medan få lov att handlar om tillåtelse. Båda kan användas i liknande situationer men har olika fokus.