Kustbacke är ett svenskt substantiv som beskriver en sluttning eller backe vid kusten. Ordet är ett en-ord (en kustbacke) och används ofta i kartbeskrivningar, naturguider och platsnamn för att ange höjdskillnader nära hav och sjöar.
Synonymer till kustbacke
- Strandbacke
- Kustås
- Kustklippa
- Strandås
- Klipphäll
Strandbacke
Strandbacke betonar ofta närheten till själva stranden och används i vardagligt språk för små sluttningar intill vattenlinjen. Den är lite mer informell än kustbacke och dyker upp i lokala beskrivningar och fritidsguider.
Vi satte oss på en strandbacke och såg solen gå ned över viken.
Kustås
Kustås antyder en mer utdragen eller kontinuerlig höjdrygg längs kusten och används ibland i geologiska eller topografiska sammanhang. Termen är något mer teknisk än kustbacke och passar i formella beskrivningar.
Den långsträckta kuståsen bildar en naturlig barriär mot stormar.
Kustklippa
Kustklippa pekar på en brantare, ofta stenig formation vid kusten och har en hårdare, mer dramatisk känsla än kustbacke. Den används både i vardagligt tal och i turistinformation när terrängen är brant och exponerad.
Fiskebåtarna lade sig nära kustklippan för att söka lä.
Böjningar av kustbacke
- Singular obestämd: kustbacke
- Singular bestämd: kustbacken
- Plural obestämd: kustbackar
- Plural bestämd: kustbackarna
En kustbacke kan erbjuda god utsikt över havet och fungerar ofta som ett naturligt utkiksställe. Den populära vandringsleden gick över flera kustbackar innan den nådde fyrplatsen.
På kartan är kustbacken markerad med konturlinjer som visar höjdskillnader. Lokalbefolkningen beskrev kustbackarna som bra platser för bärplockning.
Efter stormen var flera kustbackar delvis eroderade, och skyltar uppmanade till försiktighet vid branten.
Relaterade ord till kustbacke
Kust
Kust är den geografiska zonen mellan land och hav och är den övergripande kontexten där en kustbacke finns; ordet visar på det större geografiska sambandet.
Backe
Backe är den generella termen för en sluttning eller höjd; i kustbacke specificerar det att backen ligger vid kusten och kombinerar två vanliga topografiska begrepp.
Strand
Strand syftar på själva stranden eller strandenavgränsningen och är ofta den lägsta delen intill en kustbacke, vilket gör orden komplementära i beskrivningar av kustområden.
Klippa
Klippa beskriver ofta en brant och hård formation vid havet och relaterar till kustbacke när terrängen är stenig eller abrupt snarare än gräsbevuxen.
Hur används ordet kustbacke?
Ordet används främst i geografiska beskrivningar och i vardagligt tal för att peka ut höjdpartier nära vatten.
Bokstavlig användning
I kartor och naturguider används kustbacke för att ange en konkret sluttning vid kusten.
I turistinformation kan man läsa att vandringsleden passerar en kustbacke med utsikt över skärgården.
I miljörapporter beskrivs ofta hur erosion påverkar kustbackar och deras stabilitet.
Bildlig användning
Även om kustbacke sällan används i idiomatiska uttryck, förekommer det som metafor för en gradvis uppförsbacke i tal om utveckling eller förändring.
I tekniska eller planmässiga sammanhang kan kustbacke användas abstraherat för att beskriva en höjdrygg i modellbeskrivningar av landskap.
Ursprung
Ordet är ett sammansatt svenskt ord bestående av kust (relaterat till havsstrand) och backe (sluttning). Båda delarna har germanskt ursprung; kust är ett äldre ord för havsstrand och backe är besläktat med fornnordiska termer för sluttning.
Betydelsen har förblivit relativt stabil över tid och används konsekvent för att beteckna sluttningar i närheten av kusten.
Vanliga frågor om kustbacke
Vad betyder kustbacke?
Kustbacke avser en backe eller sluttning som ligger vid kusten och markerar en höjdskillnad nära vatten. Ordet används både i vardagligt tal och i formella beskrivningar av landskap.
Hur stavas kustbacke korrekt?
Den korrekta stavningen är kustbacke, sammansatt utan bindestreck. Kontrollera gärna lokala kartor eller officiella platsnamnsregister om du är osäker på stavning i specifika fall.
Vad är vanliga korsordslösningar för kustbacke?
Vanliga lösningar är: Strandbacke (11 bokstäver), Kustås (6 bokstäver) och Kustklippa (10 bokstäver).
Dessa ord förekommer ofta eftersom de fångar samma typ av kustnära höjdform och passar olika rutstorlekar i korsord.
Hur skiljer sig kustbacke från en strandås?
En strandås är ofta en långsträckt form som skapats av sediment längs vattenlinjen, medan en kustbacke mer generellt pekar på en sluttning vid kusten. I praktiken kan både naturtyper förekomma i samma område och termerna används beroende på vilken geomorfologisk detalj man vill betona.